Alltså, ta mitt mående med en nypa salt. Jag är väl en relativt lycklig människa, det är bara det att det saknas så mycket i mitt liv. Ett hus på västkusten, ett tryggt gäng vänner att höra hemma hos, en skådespelar-karriär, en brittisk pojkvän, en riktig trattgrammofon, rätt mycket självförtroende/självkänsla, en Twiggy-kropp och Neil Young Archives Vol 1 & 2.
Och nu har jag feber också. På måndag åker jag till Marina och då tänker jag vara frisk, hon är min enda fasta punkt här i livet. Som en trygg hamn, min Marina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar