torsdag 30 september 2010



Alltså HHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHA älskar slutet när alla tar kort på dem. Älskar Filip och älskar Fredrik.

måndag 27 september 2010

Omöjlighet. Världens sämsta jävla grej.

Jag kommer aldrig få en hund. Jag kommer aldrig gifta mig. Jag kommer aldrig bo i England. Jag kommer aldrig få en ny gitarr. Jag kommer aldrig lära mig sjunga. Jag kommer aldrig bli smal. Jag kommer aldrig bli glad igen.

Det är omöjligt.
Fan i jävla pisshelvete vad förbannat mycket jag fucking älskar Carl Barât.

lördag 25 september 2010

i wanna walk with you on a cloudy day

Älskar Norah Jones så in i helvetes mycket. Vill sitta i Idas sommarstuga, i bäddsoffan med ett mysigt täcke och lyssna på alla hennes låtar. Jag saknar Idas sommarstuga. Jag saknar när vi satt där och jag låg i bäddsoffan med ett mysigt täcke och vi lyssnade på P3 Vaken. Åh, Norah. Som jag önskar att jag var som du, sjöng som du, fick se dig live någongång någonstans.



love u....
drog hem till julia igår och mådde bra. så bra är hon den människan. hon och idol och popcorn och gula soffan är högt värderat i mitt liv.

fredag 24 september 2010

ett engelskt hjärta

Är lite rädd.

Rädd för att människor jag gillar ska ogilla mig för att jag inte skriver så fruktansvärt hjärtskärande som Shakespeare eller de själva. De får tycka vad de vill, de får faktiskt göra det. Jag får helt enkelt hoppas och be om att de inte dömer mig efter mitt skrivsätt, och att i bästa fall till och med tycker det är bra. Om ett år befinner jag mig ändå i England och ingen kan egentligen förstöra något då, för då är mitt liv nära perfektion, skulle jag tro.


annars då. vill ha johan och lite så.

måndag 20 september 2010

Vi har iallafall kämpat. Ung Vänster i Örebro län har varit helt fantastiska, säkert ni andra län ute i Sverige också. Just nu finner jag inget hopp, är så jävla rädd och ledsen. Sverige håller på att utvecklas till ett konservativt, borgligt samhälle. Ser vi USA som ett mål? Att också bli ett av världens rikaste länder, som har den högsta fattigdomen på jorden. Visst är det ironiskt? Det är så det blir, ifall de rika fortsätter med deras egoism. Jävla egosim, vad är det för förbannade jävla egenskap? Hatar.

Sen har det enda riktiga rättvisa partiet fått mindre röster än Sveriges nya naziparti. Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen. Vad fan händer? HUR I HELVETE TÄNKER FOLK??!?!?!?!??!

torsdag 16 september 2010

The storms are raging on the rollin' sea,

Precis som ett konstverk som måste beskådas från långt håll för att man ska se hur vackert det är, när man närmar sig det beundransvärda försvinner logiken, all vackerhet och endast kladdet gör sig synligt för ögat.

Så känns det nu. Jag beundrade er något så fruktansvärt mycket, jag ville inget hellre än att få komma nära, beskåda eran vackerhet från ett avstånd endast de mest privilegade får befinna sig.

Men när jag äntligen kom så nära, sådär nära jag alltid på något sätt hade drömt lite om, då såg jag bara kladd. All beundran försvann och kvar fanns ologiken och ingen svartsjuka alls på de som fått beskåda er från detta unika avstånd.

Förlåt.

onsdag 15 september 2010

your feelings are more important of course

Jag ska inte klandra någon förutom mig själv, men det skulle vara så mycket enklare ifall någon visste hur jag hade det. Visste exakt. Det skulle vara skönt ifall någon la ner all sin kraft på mig, någon som såg att jag behövde det, någon som inte ville något annat hellre än att ge mitt liv lite värde.

Men vem fan ska förstå ifall jag aldrig förklarar? Vem orkar lägga ner tid ifall jag inte försöker visa vad som är fel? Men det är ju inte det att jag inte vill, det handlar om mod. En egenskap jag totalt saknar.

Och därför förstår jag att ni tröttnar.

lördag 11 september 2010

Jag har haft den längsta, bästa dagen på länge. Jag är så glad över att mitt liv ändå ur vissa vinklar skiner riktigt starkt. Som idag.

Workshop från 10-15.30 med Voces8. Helt otroligt, precis som i fredags. Jag beundrar verkligen dessa åtta fantastiska människor. Känner mig inspirerad av dem!

Konserten på kvällen var så rolig. De är så spontana och - somsagt - inspirerande. Jag vill inte att det ska ta slut, att de lämnar Sverige och åker tillbaks till finaste England. Det var nog därför jag vågade berätta för varenda en av dem att det har varit "a pleasure to work with you. it was amazing, i really loved it these days. you're awesome. really" och att jag älskade deras version av Feeling Good.

Och de svarade som om de vore vilka som helst, som om jag vore viktig. De tackade från deras hjärtan och sa att det var deras nöje, att jag aldrig ska sluta sjunga. Hur kan man vara så ödmjuk? Hoppet om mänskligheten jag förlorat allt för många gånger återfinner sig. Det är allt tack vare Voces8 - världens underbaraste människor.

Sen gick jag på bio med Lisa C och Lisa E och jag trivs med dem. Sådana trevliga förteelser sker allt för sällan - men de sker, och det är det som är huvudsaken.

Nu avslutas min långa, fina dag tillsammans med Moldy Peaches. Har saknat dem, Kimya och Adam. Godnatt!

fredag 10 september 2010

Igår såg jag att musiktreorna (inkl. jag) skulle vara i skolan 9.00 istället för 10.40. Orkade inte ta reda på varför utan gick bittert ifrån dörren med lappen med informationen. På kvällen berättade Sofie att det var en engelsk a cappella-grupp som skulle besöka oss, då blev jag genast lite mer intresserad. Så jag var på plats, 8.50 i Klubben.

Jag satt bredvid Elvira, bakom vårat samtal kunde jag höra lite brittisk accent. Blev varm i hela kroppen. De presenterade sig, de sjöng, de skämtade, pratade, skrattade och var precis sådär mänskliga som alla är, till och med britter.

Workshop. Vi fick äran att bli ledda av Voces8, det var fantastiskt. I tre timmar fick jag höra brittiska röster, jag fick sjunga och göra konstiga men väldigt effektfulla ljud, jag fick skratta. Det var en otrolig dag, och jag bestämde mig för att sjunga tillsammans med dem imorgon på konserthuset. Det kommer bli storslaget.

tisdag 7 september 2010

the world will make you cry

Det där med facebook-uppdateringar är knepigt. Ibland citerar jag en sång, för att den är fantastiskt bra eller för att orden tillfälligt speglar av mitt liv. Oftast det senare alternativet.

Och det är då jag hatar när mina vänner gillar något hopplöst desperat och förtvivlat som "the world kicked back, a lot fucking harder". Men de klart att de gillar, låten är ju bra.