ett engelskt hjärta

Är lite rädd.

Rädd för att människor jag gillar ska ogilla mig för att jag inte skriver så fruktansvärt hjärtskärande som Shakespeare eller de själva. De får tycka vad de vill, de får faktiskt göra det. Jag får helt enkelt hoppas och be om att de inte dömer mig efter mitt skrivsätt, och att i bästa fall till och med tycker det är bra. Om ett år befinner jag mig ändå i England och ingen kan egentligen förstöra något då, för då är mitt liv nära perfektion, skulle jag tro.


annars då. vill ha johan och lite så.