Day 09 – Your beliefs

Jag är kristen. Jag är inte bara vanlig-svensk-kristen, utan jag tror verkligen på Gud. Jag tror på bibelns budskap som jag själv tolkar dem, jag är alltså inte homofob eller något annat idiotiskt som folk ibland kan få för sig är Guds vilja. Jag bryr mig inte om vad andra tror på, jag ser det inte som att kristendomen är rätt för alla människor på jorden, utan rätt för mig. Är man hindu finns säkert deras gudar för dem, men för mig finns det bara en Gud. Och jag är trygg i det jag tror.

Jag älskar Jesus. Så var det med det.

Day 08 – A moment

Det finns så många ögonblick jag minns lite extra. Ett av dem är när Carl spelade The Man Who Would Be King på P&L förra året, men det är inte det jag tänker skriva om.

Jag tänker skriva om när jag var hemma hos Frida, vi var kanske elva år och jag hade sovit över hos henne. Vi hade spelat tvspel hela kvällen, ätit gott och busat med hennes hund. På morgonen spelade vi ännu mer tvspel och pärlade ihop en massa fina örhängen, hon var så himla duktig på sådant. Så vi satt länge och pysslade, och jag minns så klart att jag kände något speciellt. "Det måste vara lycka" tänkte jag, och så var det. Jag var lycklig. Vi satt på sängen, det var sol utanför fönstret och det var första gången jag insåg att "just nu känns allt bra".

Vet inte varför just det ögonblicket har klamrat sig fast så hårt i mig, men jag är glad över det. Det är ett av de mest positiva minnen jag har, och det har litegrann lärt mig vad lycka är. Frida lärde mig vad lycka var.

Day 07 – Your best friend

Min bästa vän, det finns bara en person jag tänker på när jag hör den benämningen och det är Marina. Jag har väldigt många fina vänner, som jag älskar och är jävligt tacksam över att jag känner, men Marina, det är så sjukligt speciellt med henne. Trots min usla självkänsla så känner jag att våran vänskap är ömsesidig, och jag tror det är det viktigaste med oss. Vi kan alltid lita på varandra, alltid. Vad som än händer runt om oss, så består vi alltid. En stark klippa, en stark vänskap.

Just för att jag aldrig riktigt känt sådan här stark vänskap med någon förut, det är så unikt och vackert. Hon är den finaste jag vet, hon är den jag alltid längtar efter, alltid saknar, alltid vill vara hos. När allt är sådär förjäkligt och ångestladdat så är det hon som håller mig vid liv. Tanken på henne. Det låter som en kärlekshistoria på film, men whatever. Hon är min bästa vän, och jag älskar henne över allt på hela jorden.

Day 06 – Your day

Frida kom hit igår och vi gick och la oss halv 6 imorse. Precis innan det såg vi Love Actually och About a Boy, och så planerade vi PA. Sen sjukanmälde vi oss, vaknade halv två. Åt någonslags frukost, tog ett försenat tåg till Örebro, en buss till Risbergska och såg på samtreornas julspel. Jävligt bra var det, bättre än de två föregående år. Är så stolt över min gamla fina klass, saknar dem lite.

Jag fick åka med Lisas pappa hem till Kumla igen, kom precis lagom till tacos och Jul med Ernst. Köpte en julklapp på tradera för åttahundrafemtio kronor. Tänkte hämta den i Västerås i veckan, hehe spännande.

20 december blev inte mer eller mindre intressant.

Day 05 – Your definition of love

Kärlek tror jag är något kolossalt stort, bortom universum. När man vet att man bara vill vakna bredvid en person hela livet ut, och har märkt att man gör saker man aldrig trodde man var kapabel till för den personens skull. Det är något ofattbart och unikt.

Jag tror att kärlek är färgen som färglägger livet.

Day 04 – What you ate today

Förmodligen den värsta punkten. Den jag skäms mest över. Typiskt mig att vara tjock. Iallafall, idag ska jag vara ärlig och berätta att jag hittills har ätit:
en toast
två smörgåsrån
risgrynsgröt
en mandarin
en pepparkaka
våfflor
en chokladtomte
några toffifee

Önskar att jag inte var så pinsam. Ska nog börja skriva vad jag äter varje dag, så jag får lite ordning. Då slutar jag förmodligen med det överflödiga, eftersom jag tycker det är fruktansvärt att acceptera vad jag äter på en dag. Usch. Listan får mig att vilja kräkas.

Day 03 – Your parents

Min mamma heter Lena och är väldigt snäll. Jag är glad att jag har en sådan snäll och omtänksam mamma, hon skämmer nog bort mig rätt rejält, särskilt efter att Malin flyttade. Hon föddes i Örebro och har levt lite i Stockholm innan hon och pappa bosatte sig här, i Kumla. Hon jobbar som förskollärare och gillar Håkan Hellström. Ställer alltid upp, och för det är hon världens bästa mamma vågar jag påstå.

Min pappa heter Uffe och är lokförare. Det är jag honom evigt tacksam då det har gett mig gratis tågfärd i hela mitt liv - fram till nu. 18 år och inte längre får jag ta del av hans personalrabatter. Född i Boden, där majoriteten av min faderliga släkt bor. Det är pappa som introducerat mig för all gammal fin musik. Trots att jag kan bli väldigt irriterad, så älskar jag när han kommer och lär mig en massa om alla möjliga gamla band och artister. Jag frågar vad han lyssnar på och han ger mig en tjugominuters lång förklaring till vilka som spelade i det bandet, vilka som har spelat, vad de spelade i sedan och hur de dog. Det ger mig så mycket, jag vill bli rik på just sådan information som han matar in i min skalle. Världens bästa pappa.

Day 02 – Your first love

Jag minns att jag var kär i en pojke på dagis, dock tror jag inte jag förstod mig på kärlek då. Gör det nog egentligen inte nu heller, men jag sa att jag var kär i honom iallafall.

Det har funnits många människor jag har velat ha. Ola Salo är en utav de första, och med kändisar har det fortsatt. Björn Dixgård, Carl Barât, Jack White och så vidare, men min första riktiga kärlek måste ha varit en pojke jag lärde känna när jag var kanske tolv år.

Vi umgicks riktigt aldrig, utan var mest bekanta. Sen när jag blev fjorton hade vi bättre kontakt, jag träffade honom av "slump" ibland och vi kramades. Han var bäst på att bekräfta mig, berättade för mig att jag inte skulle dö och sa en gång att jag var söt. Det var så skört allting, vi var unga och deprimerade, längtade bort, var miserabla. Så gled vi långsamt bort ifrån varandra och jag hittade anledningar till varför det skulle varit mitt fel. Hatade mig själv i flera månader, nästan ett år, grät, frågade mig själv varför jag skulle vara så jävla dum i huvudet. Nu i efterhand är jag inte säker på vad det var som gjorde att vi slutade prata, men hoppas att det fanns en mening med det också.

Fast jag tror nog att jag fortfarande väntar på min första kärlek. Jag hoppas att kärlek är mer än så iallafall. Det blev ju aldrig bra.

Day 01 – Introduce yourself

Jag heter Moa Maria Ottilia Broström. Moa efter maträtten moussaka, Maria som reservnamn ifall jag inte gillade Moa eller Ottilia, och Ottilia efter min farmor. Broström är pappas efternamn, jag gillar det, att vara en Broström.

Jag är bara 18 år ung, läser musikestet i Örebro. Läste sam först, men bytte efter ettan. Fick hoppa in direkt i Saras klass i tvåan, hur underbart som helst. Troligen mitt bästa beslut någonsin.

Jag har en fin familj, särskilt min syster. Jag har en bästa vän som heter Marina och en människa som räddade mitt liv under den svåraste tiden någonsin, Moa heter hon, precis som jag. Sen finns det väldigt många personer som betydit och betyder jättemycket för mig. Frida till exempel, och Ida, Sara, Anna, Madde och så vidare.

I slutet på nian hade jag ett bra liv. Jag tror inte jag visste om det då, men när jag ser tillbaks är det den tiden jag minns som bäst. Mitt gäng, LAJM, var världens bästa gäng. Lisa, Amanda, Julia, Petter och Martin, jävlar vad bra vi var. Och om inte sommaren förändrade allt så gjorde hösten det definitivt.

Mitt musikintresse är enormt. Min pappa lät mig växa upp med legender. Så trots att The Beatles alltid hade funnits i mitt liv var det inte förrän 03/04 jag upptäckte dem på riktigt. Ni vet, så att jag började önska mig skivor, tavlor, etc. De öppnade upp en helt ny värld för mig.

Jag skulle kunna skriva miljontals band och artister som inspirerat mig och haft sjukt betydande roller i mitt liv, men lämnar det till mina memoarer. David Bowie var iallafall en av dem. Sen har vi självklart Bob Dylan. Jag är skyldig honom allt.

Anywho. Min självkänsla har aldrig varit något att placera i troféhyllan. Dens ickeexisterande har bidragit till många självdestruktiva tankar och handlingar, vakna nätter, sjukanmälda skoldagar och framför allt ett tungt hjärta. Det går bättre nu, jag blir inspirerad av livet på ett helt otroligt sätt jag aldrig blivit förut, jag förstår att det finns värde i mig, trots att jag fortfarande inte gärna pratar om "saker jag är bra på" och andra självpeppande ämnen.

Jag är socialist, kämpar tillsammans med mina socialistvänner i Ung Vänster mot en bättre värld. Tror på revolution, fred och en vacker planet.

Kort och gott... jag älskar musik, festivaler, norrbotten, spontana häng, längdskidor, tvserier, 40-70tal, julmust, gemenskap, ostbågar, sena sommarnätter, göteborg, julstjärnor, indieklubbar, gamla filmer, LP-skivor, dramalektioner, råttor, england, långa tågresor, romantiska berättelser, gospel, böcker, efterrätter, vinterkyla, potatisgratäng, grammofonknaster, konsertköer, augusti, filmstjärnor, konfetti, en nyuppdaterad ipod, mellansnack, komplimanger, ohejdbart skratt, efterlängtade kramar, hundar, brunnebys hallonsaft och nätter som spenderas med och hos människor man tycker om.

Är så glad och tacksam över mina fina vänner. Över Julia och Sara som sa att de hade saknat mig, när jag bara varit borta i fem dagar. Älskar ömsesidig vänskap. För jag har saknat dem också. Det hade varit tomt, sa hon. Åh, bästa människor vad jag älskar er.

Och jag älskar dig, John Lennon, så mycket. Önskar att skotten för trettio år sedan inte hade dödat dig. Fast det gjorde de ju inte, egentligen. Du lever. Du sjunger ju just nu Mother för mig. Vad glad jag är över att du skrev den låten, mitt hjärta går sönder på ett fint sätt varje gång jag hör den.

Dublin blev både som jag tänkt mig och inte tänkt mig. Kanske skulle jag varit lite mer eftertänksam, kanske det hade kunnat bli bättre. Något fint blev äckligt, men jag orkar inte titta tillbaks och ångra. Tänk vad mycket sämre det skulle kunna gått. Jag har haft en jättebra resa. Träffat många fina människor, skrattat och varit lycklig. Dublin är en fin stad.

Och så har jag dansat med Jacob Graham.