Jag heter Moa Maria Ottilia Broström. Moa efter maträtten moussaka, Maria som reservnamn ifall jag inte gillade Moa eller Ottilia, och Ottilia efter min farmor. Broström är pappas efternamn, jag gillar det, att vara en Broström.
Jag är bara 18 år ung, läser musikestet i Örebro. Läste sam först, men bytte efter ettan. Fick hoppa in direkt i Saras klass i tvåan, hur underbart som helst. Troligen mitt bästa beslut någonsin.
Jag har en fin familj, särskilt min syster. Jag har en bästa vän som heter Marina och en människa som räddade mitt liv under den svåraste tiden någonsin, Moa heter hon, precis som jag. Sen finns det väldigt många personer som betydit och betyder jättemycket för mig. Frida till exempel, och Ida, Sara, Anna, Madde och så vidare.
I slutet på nian hade jag ett bra liv. Jag tror inte jag visste om det då, men när jag ser tillbaks är det den tiden jag minns som bäst. Mitt gäng, LAJM, var världens bästa gäng. Lisa, Amanda, Julia, Petter och Martin, jävlar vad bra vi var. Och om inte sommaren förändrade allt så gjorde hösten det definitivt.
Mitt musikintresse är enormt. Min pappa lät mig växa upp med legender. Så trots att The Beatles alltid hade funnits i mitt liv var det inte förrän 03/04 jag upptäckte dem på riktigt. Ni vet, så att jag började önska mig skivor, tavlor, etc. De öppnade upp en helt ny värld för mig.
Jag skulle kunna skriva miljontals band och artister som inspirerat mig och haft sjukt betydande roller i mitt liv, men lämnar det till mina memoarer. David Bowie var iallafall en av dem. Sen har vi självklart Bob Dylan. Jag är skyldig honom allt.
Anywho. Min självkänsla har aldrig varit något att placera i troféhyllan. Dens ickeexisterande har bidragit till många självdestruktiva tankar och handlingar, vakna nätter, sjukanmälda skoldagar och framför allt ett tungt hjärta. Det går bättre nu, jag blir inspirerad av livet på ett helt otroligt sätt jag aldrig blivit förut, jag förstår att det finns värde i mig, trots att jag fortfarande inte gärna pratar om "saker jag är bra på" och andra självpeppande ämnen.
Jag är socialist, kämpar tillsammans med mina socialistvänner i Ung Vänster mot en bättre värld. Tror på revolution, fred och en vacker planet.
Kort och gott... jag älskar musik, festivaler, norrbotten, spontana häng, längdskidor, tvserier, 40-70tal, julmust, gemenskap, ostbågar, sena sommarnätter, göteborg, julstjärnor, indieklubbar, gamla filmer, LP-skivor, dramalektioner, råttor, england, långa tågresor, romantiska berättelser, gospel, böcker, efterrätter, vinterkyla, potatisgratäng, grammofonknaster, konsertköer, augusti, filmstjärnor, konfetti, en nyuppdaterad ipod, mellansnack, komplimanger, ohejdbart skratt, efterlängtade kramar, hundar, brunnebys hallonsaft och nätter som spenderas med och hos människor man tycker om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar