Jag är kristen. Jag är inte bara vanlig-svensk-kristen, utan jag tror verkligen på Gud. Jag tror på bibelns budskap som jag själv tolkar dem, jag är alltså inte homofob eller något annat idiotiskt som folk ibland kan få för sig är Guds vilja. Jag bryr mig inte om vad andra tror på, jag ser det inte som att kristendomen är rätt för alla människor på jorden, utan rätt för mig. Är man hindu finns säkert deras gudar för dem, men för mig finns det bara en Gud. Och jag är trygg i det jag tror.
Jag älskar Jesus. Så var det med det.
lördag 25 december 2010
torsdag 23 december 2010
Day 08 – A moment
Det finns så många ögonblick jag minns lite extra. Ett av dem är när Carl spelade The Man Who Would Be King på P&L förra året, men det är inte det jag tänker skriva om.
Jag tänker skriva om när jag var hemma hos Frida, vi var kanske elva år och jag hade sovit över hos henne. Vi hade spelat tvspel hela kvällen, ätit gott och busat med hennes hund. På morgonen spelade vi ännu mer tvspel och pärlade ihop en massa fina örhängen, hon var så himla duktig på sådant. Så vi satt länge och pysslade, och jag minns så klart att jag kände något speciellt. "Det måste vara lycka" tänkte jag, och så var det. Jag var lycklig. Vi satt på sängen, det var sol utanför fönstret och det var första gången jag insåg att "just nu känns allt bra".
Vet inte varför just det ögonblicket har klamrat sig fast så hårt i mig, men jag är glad över det. Det är ett av de mest positiva minnen jag har, och det har litegrann lärt mig vad lycka är. Frida lärde mig vad lycka var.
Jag tänker skriva om när jag var hemma hos Frida, vi var kanske elva år och jag hade sovit över hos henne. Vi hade spelat tvspel hela kvällen, ätit gott och busat med hennes hund. På morgonen spelade vi ännu mer tvspel och pärlade ihop en massa fina örhängen, hon var så himla duktig på sådant. Så vi satt länge och pysslade, och jag minns så klart att jag kände något speciellt. "Det måste vara lycka" tänkte jag, och så var det. Jag var lycklig. Vi satt på sängen, det var sol utanför fönstret och det var första gången jag insåg att "just nu känns allt bra".
Vet inte varför just det ögonblicket har klamrat sig fast så hårt i mig, men jag är glad över det. Det är ett av de mest positiva minnen jag har, och det har litegrann lärt mig vad lycka är. Frida lärde mig vad lycka var.
tisdag 21 december 2010
Day 07 – Your best friend
Min bästa vän, det finns bara en person jag tänker på när jag hör den benämningen och det är Marina. Jag har väldigt många fina vänner, som jag älskar och är jävligt tacksam över att jag känner, men Marina, det är så sjukligt speciellt med henne. Trots min usla självkänsla så känner jag att våran vänskap är ömsesidig, och jag tror det är det viktigaste med oss. Vi kan alltid lita på varandra, alltid. Vad som än händer runt om oss, så består vi alltid. En stark klippa, en stark vänskap.
Just för att jag aldrig riktigt känt sådan här stark vänskap med någon förut, det är så unikt och vackert. Hon är den finaste jag vet, hon är den jag alltid längtar efter, alltid saknar, alltid vill vara hos. När allt är sådär förjäkligt och ångestladdat så är det hon som håller mig vid liv. Tanken på henne. Det låter som en kärlekshistoria på film, men whatever. Hon är min bästa vän, och jag älskar henne över allt på hela jorden.
Just för att jag aldrig riktigt känt sådan här stark vänskap med någon förut, det är så unikt och vackert. Hon är den finaste jag vet, hon är den jag alltid längtar efter, alltid saknar, alltid vill vara hos. När allt är sådär förjäkligt och ångestladdat så är det hon som håller mig vid liv. Tanken på henne. Det låter som en kärlekshistoria på film, men whatever. Hon är min bästa vän, och jag älskar henne över allt på hela jorden.
måndag 20 december 2010
Day 06 – Your day
Frida kom hit igår och vi gick och la oss halv 6 imorse. Precis innan det såg vi Love Actually och About a Boy, och så planerade vi PA. Sen sjukanmälde vi oss, vaknade halv två. Åt någonslags frukost, tog ett försenat tåg till Örebro, en buss till Risbergska och såg på samtreornas julspel. Jävligt bra var det, bättre än de två föregående år. Är så stolt över min gamla fina klass, saknar dem lite.
Jag fick åka med Lisas pappa hem till Kumla igen, kom precis lagom till tacos och Jul med Ernst. Köpte en julklapp på tradera för åttahundrafemtio kronor. Tänkte hämta den i Västerås i veckan, hehe spännande.
20 december blev inte mer eller mindre intressant.
Jag fick åka med Lisas pappa hem till Kumla igen, kom precis lagom till tacos och Jul med Ernst. Köpte en julklapp på tradera för åttahundrafemtio kronor. Tänkte hämta den i Västerås i veckan, hehe spännande.
20 december blev inte mer eller mindre intressant.
lördag 18 december 2010
Day 05 – Your definition of love
Kärlek tror jag är något kolossalt stort, bortom universum. När man vet att man bara vill vakna bredvid en person hela livet ut, och har märkt att man gör saker man aldrig trodde man var kapabel till för den personens skull. Det är något ofattbart och unikt.
Jag tror att kärlek är färgen som färglägger livet.
Jag tror att kärlek är färgen som färglägger livet.
måndag 13 december 2010
Day 04 – What you ate today
Förmodligen den värsta punkten. Den jag skäms mest över. Typiskt mig att vara tjock. Iallafall, idag ska jag vara ärlig och berätta att jag hittills har ätit:
en toast
två smörgåsrån
risgrynsgröt
en mandarin
en pepparkaka
våfflor
en chokladtomte
några toffifee
Önskar att jag inte var så pinsam. Ska nog börja skriva vad jag äter varje dag, så jag får lite ordning. Då slutar jag förmodligen med det överflödiga, eftersom jag tycker det är fruktansvärt att acceptera vad jag äter på en dag. Usch. Listan får mig att vilja kräkas.
en toast
två smörgåsrån
risgrynsgröt
en mandarin
en pepparkaka
våfflor
en chokladtomte
några toffifee
Önskar att jag inte var så pinsam. Ska nog börja skriva vad jag äter varje dag, så jag får lite ordning. Då slutar jag förmodligen med det överflödiga, eftersom jag tycker det är fruktansvärt att acceptera vad jag äter på en dag. Usch. Listan får mig att vilja kräkas.
lördag 11 december 2010
Day 03 – Your parents
Min mamma heter Lena och är väldigt snäll. Jag är glad att jag har en sådan snäll och omtänksam mamma, hon skämmer nog bort mig rätt rejält, särskilt efter att Malin flyttade. Hon föddes i Örebro och har levt lite i Stockholm innan hon och pappa bosatte sig här, i Kumla. Hon jobbar som förskollärare och gillar Håkan Hellström. Ställer alltid upp, och för det är hon världens bästa mamma vågar jag påstå.
Min pappa heter Uffe och är lokförare. Det är jag honom evigt tacksam då det har gett mig gratis tågfärd i hela mitt liv - fram till nu. 18 år och inte längre får jag ta del av hans personalrabatter. Född i Boden, där majoriteten av min faderliga släkt bor. Det är pappa som introducerat mig för all gammal fin musik. Trots att jag kan bli väldigt irriterad, så älskar jag när han kommer och lär mig en massa om alla möjliga gamla band och artister. Jag frågar vad han lyssnar på och han ger mig en tjugominuters lång förklaring till vilka som spelade i det bandet, vilka som har spelat, vad de spelade i sedan och hur de dog. Det ger mig så mycket, jag vill bli rik på just sådan information som han matar in i min skalle. Världens bästa pappa.
Min pappa heter Uffe och är lokförare. Det är jag honom evigt tacksam då det har gett mig gratis tågfärd i hela mitt liv - fram till nu. 18 år och inte längre får jag ta del av hans personalrabatter. Född i Boden, där majoriteten av min faderliga släkt bor. Det är pappa som introducerat mig för all gammal fin musik. Trots att jag kan bli väldigt irriterad, så älskar jag när han kommer och lär mig en massa om alla möjliga gamla band och artister. Jag frågar vad han lyssnar på och han ger mig en tjugominuters lång förklaring till vilka som spelade i det bandet, vilka som har spelat, vad de spelade i sedan och hur de dog. Det ger mig så mycket, jag vill bli rik på just sådan information som han matar in i min skalle. Världens bästa pappa.
fredag 10 december 2010
Day 02 – Your first love
Jag minns att jag var kär i en pojke på dagis, dock tror jag inte jag förstod mig på kärlek då. Gör det nog egentligen inte nu heller, men jag sa att jag var kär i honom iallafall.
Det har funnits många människor jag har velat ha. Ola Salo är en utav de första, och med kändisar har det fortsatt. Björn Dixgård, Carl Barât, Jack White och så vidare, men min första riktiga kärlek måste ha varit en pojke jag lärde känna när jag var kanske tolv år.
Vi umgicks riktigt aldrig, utan var mest bekanta. Sen när jag blev fjorton hade vi bättre kontakt, jag träffade honom av "slump" ibland och vi kramades. Han var bäst på att bekräfta mig, berättade för mig att jag inte skulle dö och sa en gång att jag var söt. Det var så skört allting, vi var unga och deprimerade, längtade bort, var miserabla. Så gled vi långsamt bort ifrån varandra och jag hittade anledningar till varför det skulle varit mitt fel. Hatade mig själv i flera månader, nästan ett år, grät, frågade mig själv varför jag skulle vara så jävla dum i huvudet. Nu i efterhand är jag inte säker på vad det var som gjorde att vi slutade prata, men hoppas att det fanns en mening med det också.
Fast jag tror nog att jag fortfarande väntar på min första kärlek. Jag hoppas att kärlek är mer än så iallafall. Det blev ju aldrig bra.
Det har funnits många människor jag har velat ha. Ola Salo är en utav de första, och med kändisar har det fortsatt. Björn Dixgård, Carl Barât, Jack White och så vidare, men min första riktiga kärlek måste ha varit en pojke jag lärde känna när jag var kanske tolv år.
Vi umgicks riktigt aldrig, utan var mest bekanta. Sen när jag blev fjorton hade vi bättre kontakt, jag träffade honom av "slump" ibland och vi kramades. Han var bäst på att bekräfta mig, berättade för mig att jag inte skulle dö och sa en gång att jag var söt. Det var så skört allting, vi var unga och deprimerade, längtade bort, var miserabla. Så gled vi långsamt bort ifrån varandra och jag hittade anledningar till varför det skulle varit mitt fel. Hatade mig själv i flera månader, nästan ett år, grät, frågade mig själv varför jag skulle vara så jävla dum i huvudet. Nu i efterhand är jag inte säker på vad det var som gjorde att vi slutade prata, men hoppas att det fanns en mening med det också.
Fast jag tror nog att jag fortfarande väntar på min första kärlek. Jag hoppas att kärlek är mer än så iallafall. Det blev ju aldrig bra.
torsdag 9 december 2010
Day 01 – Introduce yourself
Jag heter Moa Maria Ottilia Broström. Moa efter maträtten moussaka, Maria som reservnamn ifall jag inte gillade Moa eller Ottilia, och Ottilia efter min farmor. Broström är pappas efternamn, jag gillar det, att vara en Broström.
Jag är bara 18 år ung, läser musikestet i Örebro. Läste sam först, men bytte efter ettan. Fick hoppa in direkt i Saras klass i tvåan, hur underbart som helst. Troligen mitt bästa beslut någonsin.
Jag har en fin familj, särskilt min syster. Jag har en bästa vän som heter Marina och en människa som räddade mitt liv under den svåraste tiden någonsin, Moa heter hon, precis som jag. Sen finns det väldigt många personer som betydit och betyder jättemycket för mig. Frida till exempel, och Ida, Sara, Anna, Madde och så vidare.
I slutet på nian hade jag ett bra liv. Jag tror inte jag visste om det då, men när jag ser tillbaks är det den tiden jag minns som bäst. Mitt gäng, LAJM, var världens bästa gäng. Lisa, Amanda, Julia, Petter och Martin, jävlar vad bra vi var. Och om inte sommaren förändrade allt så gjorde hösten det definitivt.
Mitt musikintresse är enormt. Min pappa lät mig växa upp med legender. Så trots att The Beatles alltid hade funnits i mitt liv var det inte förrän 03/04 jag upptäckte dem på riktigt. Ni vet, så att jag började önska mig skivor, tavlor, etc. De öppnade upp en helt ny värld för mig.
Jag skulle kunna skriva miljontals band och artister som inspirerat mig och haft sjukt betydande roller i mitt liv, men lämnar det till mina memoarer. David Bowie var iallafall en av dem. Sen har vi självklart Bob Dylan. Jag är skyldig honom allt.
Anywho. Min självkänsla har aldrig varit något att placera i troféhyllan. Dens ickeexisterande har bidragit till många självdestruktiva tankar och handlingar, vakna nätter, sjukanmälda skoldagar och framför allt ett tungt hjärta. Det går bättre nu, jag blir inspirerad av livet på ett helt otroligt sätt jag aldrig blivit förut, jag förstår att det finns värde i mig, trots att jag fortfarande inte gärna pratar om "saker jag är bra på" och andra självpeppande ämnen.
Jag är socialist, kämpar tillsammans med mina socialistvänner i Ung Vänster mot en bättre värld. Tror på revolution, fred och en vacker planet.
Kort och gott... jag älskar musik, festivaler, norrbotten, spontana häng, längdskidor, tvserier, 40-70tal, julmust, gemenskap, ostbågar, sena sommarnätter, göteborg, julstjärnor, indieklubbar, gamla filmer, LP-skivor, dramalektioner, råttor, england, långa tågresor, romantiska berättelser, gospel, böcker, efterrätter, vinterkyla, potatisgratäng, grammofonknaster, konsertköer, augusti, filmstjärnor, konfetti, en nyuppdaterad ipod, mellansnack, komplimanger, ohejdbart skratt, efterlängtade kramar, hundar, brunnebys hallonsaft och nätter som spenderas med och hos människor man tycker om.
Jag är bara 18 år ung, läser musikestet i Örebro. Läste sam först, men bytte efter ettan. Fick hoppa in direkt i Saras klass i tvåan, hur underbart som helst. Troligen mitt bästa beslut någonsin.
Jag har en fin familj, särskilt min syster. Jag har en bästa vän som heter Marina och en människa som räddade mitt liv under den svåraste tiden någonsin, Moa heter hon, precis som jag. Sen finns det väldigt många personer som betydit och betyder jättemycket för mig. Frida till exempel, och Ida, Sara, Anna, Madde och så vidare.
I slutet på nian hade jag ett bra liv. Jag tror inte jag visste om det då, men när jag ser tillbaks är det den tiden jag minns som bäst. Mitt gäng, LAJM, var världens bästa gäng. Lisa, Amanda, Julia, Petter och Martin, jävlar vad bra vi var. Och om inte sommaren förändrade allt så gjorde hösten det definitivt.
Mitt musikintresse är enormt. Min pappa lät mig växa upp med legender. Så trots att The Beatles alltid hade funnits i mitt liv var det inte förrän 03/04 jag upptäckte dem på riktigt. Ni vet, så att jag började önska mig skivor, tavlor, etc. De öppnade upp en helt ny värld för mig.
Jag skulle kunna skriva miljontals band och artister som inspirerat mig och haft sjukt betydande roller i mitt liv, men lämnar det till mina memoarer. David Bowie var iallafall en av dem. Sen har vi självklart Bob Dylan. Jag är skyldig honom allt.
Anywho. Min självkänsla har aldrig varit något att placera i troféhyllan. Dens ickeexisterande har bidragit till många självdestruktiva tankar och handlingar, vakna nätter, sjukanmälda skoldagar och framför allt ett tungt hjärta. Det går bättre nu, jag blir inspirerad av livet på ett helt otroligt sätt jag aldrig blivit förut, jag förstår att det finns värde i mig, trots att jag fortfarande inte gärna pratar om "saker jag är bra på" och andra självpeppande ämnen.
Jag är socialist, kämpar tillsammans med mina socialistvänner i Ung Vänster mot en bättre värld. Tror på revolution, fred och en vacker planet.
Kort och gott... jag älskar musik, festivaler, norrbotten, spontana häng, längdskidor, tvserier, 40-70tal, julmust, gemenskap, ostbågar, sena sommarnätter, göteborg, julstjärnor, indieklubbar, gamla filmer, LP-skivor, dramalektioner, råttor, england, långa tågresor, romantiska berättelser, gospel, böcker, efterrätter, vinterkyla, potatisgratäng, grammofonknaster, konsertköer, augusti, filmstjärnor, konfetti, en nyuppdaterad ipod, mellansnack, komplimanger, ohejdbart skratt, efterlängtade kramar, hundar, brunnebys hallonsaft och nätter som spenderas med och hos människor man tycker om.
onsdag 8 december 2010
Är så glad och tacksam över mina fina vänner. Över Julia och Sara som sa att de hade saknat mig, när jag bara varit borta i fem dagar. Älskar ömsesidig vänskap. För jag har saknat dem också. Det hade varit tomt, sa hon. Åh, bästa människor vad jag älskar er.
Och jag älskar dig, John Lennon, så mycket. Önskar att skotten för trettio år sedan inte hade dödat dig. Fast det gjorde de ju inte, egentligen. Du lever. Du sjunger ju just nu Mother för mig. Vad glad jag är över att du skrev den låten, mitt hjärta går sönder på ett fint sätt varje gång jag hör den.
Och jag älskar dig, John Lennon, så mycket. Önskar att skotten för trettio år sedan inte hade dödat dig. Fast det gjorde de ju inte, egentligen. Du lever. Du sjunger ju just nu Mother för mig. Vad glad jag är över att du skrev den låten, mitt hjärta går sönder på ett fint sätt varje gång jag hör den.
måndag 6 december 2010
Dublin blev både som jag tänkt mig och inte tänkt mig. Kanske skulle jag varit lite mer eftertänksam, kanske det hade kunnat bli bättre. Något fint blev äckligt, men jag orkar inte titta tillbaks och ångra. Tänk vad mycket sämre det skulle kunna gått. Jag har haft en jättebra resa. Träffat många fina människor, skrattat och varit lycklig. Dublin är en fin stad.
Och så har jag dansat med Jacob Graham.
Och så har jag dansat med Jacob Graham.
måndag 29 november 2010
Okej, jag beter mig ibland väldigt underligt. Men ändå, vad ledsen jag blir. Ska jag förlora henne nu? Och tycker hon nr2 att jag försöker bevisa något som jag inte är? Jag är verkligen inte som nr3. Aldrig. Det jag inte riktigt tror nr2 förstått är att jag gillade band nr1 innan hon nr2 berättade om dem, fast jag har aldrig riktigt klargjort det för henne nr2, för jag är inte en sådan som vill bevisa saker och ting hela tiden. Jag vill bara leva.
"Jag vill fan bara leva".
"Jag vill fan bara leva".
söndag 28 november 2010
regrets, I've had a few
Apatisk. Jag är så trött på att känna såhär, ingenting. Inga känslor, ingen motivation, ingen vilja. Varför ska jag ens gå upp ur sängen imorgon? Finner inte en enda anledning, annat än att skolan är viktig eftersom jag åker till Irland på onsdag så missar jag tillräckligt.
Jackie Wilson shufflades i min underbara spellista. Tack. Fy fan vad skönt. Jackie Wilson är min enda motivation.
Jackie Wilson shufflades i min underbara spellista. Tack. Fy fan vad skönt. Jackie Wilson är min enda motivation.
onsdag 24 november 2010
it ain't right
don't make your children pay for your mistakes, because they didn't ask to come here.
jag bad inte om det här, jag vill leva och jag orkar inte vara ful i två år till. jag orkar inte leva som jag levt i hela mitt liv längre, jag vill leva på riktigt. jag vill inte vänta i två år på att allt ska börja, för då är det redan försent. om två år står jag där med ett äntligen vackert leende, och då är allt försent. all smärta till ingen nytta, under de åren mitt liv ska vara som bäst kommer det vara som sämst. under mitt livs mest spännande och givande år kommer jag inte visa mig offentligt, jag kommer bli elefantmannen. sen har alla glömt mig när mitt ansikte inte längre ser missbildat ut, när jag äntligen kan bli någolunda nöjd med mig själv, när jag tillslut kan lära mig att älska mig själv. då är allt borta. då är de två underbara åren redan bortslösade. bortslösade på självhat.
jag bad inte om det här, jag vill leva och jag orkar inte vara ful i två år till. jag orkar inte leva som jag levt i hela mitt liv längre, jag vill leva på riktigt. jag vill inte vänta i två år på att allt ska börja, för då är det redan försent. om två år står jag där med ett äntligen vackert leende, och då är allt försent. all smärta till ingen nytta, under de åren mitt liv ska vara som bäst kommer det vara som sämst. under mitt livs mest spännande och givande år kommer jag inte visa mig offentligt, jag kommer bli elefantmannen. sen har alla glömt mig när mitt ansikte inte längre ser missbildat ut, när jag äntligen kan bli någolunda nöjd med mig själv, när jag tillslut kan lära mig att älska mig själv. då är allt borta. då är de två underbara åren redan bortslösade. bortslösade på självhat.
måndag 15 november 2010
Håkan Hellström är så himla underlig. Ett mysterium för mig. Jag älskar honom, jag gör verkligen det. Och med tanke på hur mycket jag älskar honom, så är det så konstigt hur jag jämt kan glömma bort det.
Blev iallafall påmind i lördags. Så fruktansvärt jävla bra var han. Dom Där Jag Kommer Ifrån, favoriten från nya skivan, vilken jävla inledning. Åh.
Och jag blir alltid lika förvånad över hur berörd jag blir utav honom. Mina förväntningar är alltid höga när det gäller Håkan, men det enda jag tänker på är att det ska bli roligt eftersom jag tycker om alla hans låtar. Jag glömmer bort att jag alltid, varje gång jag ser honom live, gråter hejdlöst.
Jag gråter aldrig hejdlöst på konserter. Ibland händer det, det har hänt när jag sett Carl Barât, Mando Diao, Peter Doherty och Markus Krunegård. Men det är ytterst få tillfällen, och när det inträffar är det under en kortare tid, kanske under en favoritlåt eller ett mellansnack.
Trots detta, kan jag inte hejda mig när jag ser Håkan. Gråten låg precis innanför ögonlocken tills han spelade Hurricane Gilbert. Helvete vad det bröt loss då. Gråter nästan bara jag tänker på det. Bara jag tänker på honom. Om jag hittar en recension kommer jag nog definitivt gråta när jag läser den. Precis som alltid.
Det är därför han är så underlig, våran relation är underlig. Jag vet inte riktigt om hur mycket jag älskar honom, tills jag ser honom live och tänker tillbaks på det. Vilken underbar man, vilket geni, så fantastisk.
Jag älskar honom, precis som 95 % av Sveriges befolkning. Med all rätt. Alla borde älska Håkan, vad har resterande 5 % till sitt försvar?
Blev iallafall påmind i lördags. Så fruktansvärt jävla bra var han. Dom Där Jag Kommer Ifrån, favoriten från nya skivan, vilken jävla inledning. Åh.
Och jag blir alltid lika förvånad över hur berörd jag blir utav honom. Mina förväntningar är alltid höga när det gäller Håkan, men det enda jag tänker på är att det ska bli roligt eftersom jag tycker om alla hans låtar. Jag glömmer bort att jag alltid, varje gång jag ser honom live, gråter hejdlöst.
Jag gråter aldrig hejdlöst på konserter. Ibland händer det, det har hänt när jag sett Carl Barât, Mando Diao, Peter Doherty och Markus Krunegård. Men det är ytterst få tillfällen, och när det inträffar är det under en kortare tid, kanske under en favoritlåt eller ett mellansnack.
Trots detta, kan jag inte hejda mig när jag ser Håkan. Gråten låg precis innanför ögonlocken tills han spelade Hurricane Gilbert. Helvete vad det bröt loss då. Gråter nästan bara jag tänker på det. Bara jag tänker på honom. Om jag hittar en recension kommer jag nog definitivt gråta när jag läser den. Precis som alltid.
Det är därför han är så underlig, våran relation är underlig. Jag vet inte riktigt om hur mycket jag älskar honom, tills jag ser honom live och tänker tillbaks på det. Vilken underbar man, vilket geni, så fantastisk.
Jag älskar honom, precis som 95 % av Sveriges befolkning. Med all rätt. Alla borde älska Håkan, vad har resterande 5 % till sitt försvar?
fredag 12 november 2010
"Ja visst gör det ont när knoppar brister" men Karin Boye, jag är redo. Ge mig förändringen. Förbättringen. Ge mig blomman som slår ut, jag vill genomgå processen. Ge mig pojken i för gamla kläder. Ge mig talangen. Ge mig kärleken. Passionen. Ge mig min biljett till glittertåget, biljetten till livet, Karin Boye. Jag står längst fram i kön nu, jag vill bli prioriterad, bekräftad, godkänd, stabil och älskad. Våren tvekar inte längre, och inte jag heller. Jag vill falla, jag vill chansa, riskera, satsa och vinna. För Karin Boye, jag vet att jag kommer vinna. Så brist min knopp. Nu är jag redo. Glittertåget står på perrongen och jag är nästa att få köpa en biljett. Jag är ohejdbar, Karin Boye, för jag "vilar i den tillit som skapar världen".
Och jag drömmer inte längre om hopplöshet, jag drömmer om framtiden.
(Copyright © Moa Broström 2010. hehe.)
Och jag drömmer inte längre om hopplöshet, jag drömmer om framtiden.
(Copyright © Moa Broström 2010. hehe.)
torsdag 11 november 2010
Jag lyssnar inte på något modernt längre. Känns väldigt skönt. Älskar det gamla, älskar Frank Sinatra, Neil Young, Pete Townshend, Eric Burdon, Townes Van Zandt och alla andra original. Så bra.
Solomon Burke – Cry To Me/Neil Young – The Needle And The Damage Done/Townes Van Zandt – Loretta - Original/Jackie Wilson – (Your Love Keeps Lifting Me) Higher & Higher/Sam & Dave – Soul Man
Solomon Burke – Cry To Me/Neil Young – The Needle And The Damage Done/Townes Van Zandt – Loretta - Original/Jackie Wilson – (Your Love Keeps Lifting Me) Higher & Higher/Sam & Dave – Soul Man
tisdag 9 november 2010
Visst är det inte så att ifall man ler och skrattar så kan man litegranna lura hjärnan att man är glad? Eller, oftast så är man ju redan glad när man ler och skrattar, men om man tänker på något fint som kanske inte existerar (en värmebubbla att gå runt i på vintern. idé: amanda blom) och ler av tanken, tror hjärnan att man är lycklig på riktigt då? Trots att det bara är en önskan?
Jag dagdrömmer hellre än att inse något jobbigt faktum som gör att jag vill gräva ner mig själv. Och även ifall det innebär att jag typ gömmer mig för sanningen, bakom påhittade senarion och uppfinningar så ler jag utav det. Ibland skrattar. Så visst borde det göra mig lyckligare?
Jag dagdrömmer hellre än att inse något jobbigt faktum som gör att jag vill gräva ner mig själv. Och även ifall det innebär att jag typ gömmer mig för sanningen, bakom påhittade senarion och uppfinningar så ler jag utav det. Ibland skrattar. Så visst borde det göra mig lyckligare?
måndag 8 november 2010
Undrar var fan soulklubbarna är när man behöver dem? Electro/pop duger inte längre, nu vill jag dansa till Jackie Wilson och Ray Charles!
Och i vilken rökig källarlokal sitter Nina Simone vid sitt piano? Och när kommer Frank Sinatra till stan för att låta en drunka i både ögon och röst?
Behöver besöka 1940-1970 nu. För att få uppleva allt från Nat King Cole till The Who.
Och i vilken rökig källarlokal sitter Nina Simone vid sitt piano? Och när kommer Frank Sinatra till stan för att låta en drunka i både ögon och röst?
Behöver besöka 1940-1970 nu. För att få uppleva allt från Nat King Cole till The Who.
söndag 7 november 2010
fredag 29 oktober 2010
Lyssnar på lite progressiv rock och mår faktiskt bra utav det. Är lite rädd för spindlar men det är okej.
Jag har himla fina vänner. Ikväll kom några av dem till mitt hem för min skull. De åt av min tårta och tyckte om den, de gav mig världens finaste presenter och de lyssnade på mig. De skrattade och pratade med mig. Törs nog säga att jag älskar er.
Electric Light Orchestra – Ticket To The Moon
Electric Light Orchestra – Livin' Thing
Jag har himla fina vänner. Ikväll kom några av dem till mitt hem för min skull. De åt av min tårta och tyckte om den, de gav mig världens finaste presenter och de lyssnade på mig. De skrattade och pratade med mig. Törs nog säga att jag älskar er.
Electric Light Orchestra – Ticket To The Moon
Electric Light Orchestra – Livin' Thing
onsdag 27 oktober 2010
Åh, vad jag älskar dramalektionerna. När man får improvisera och det blir vad som helst, när man får leka och springa runt och dansa och bara göra exakt det man känner för. På onsdagskvällarna släpper jag allt runt om mig och blir fri. Fri från allt runt omkring, det är bara jag och mina underbara kycklingar. Vi och dramat. Vi och de riktiga känslorna. Vi och friheten.
Tony Jay – The Bells Of Notre Dame
Tony Jay – The Bells Of Notre Dame
onsdag 20 oktober 2010
tisdag 19 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
fredag 15 oktober 2010
Åkte hem till Lisa E och blev kär i hennes hem. Det var det finaste jag sett och jag vill bo likadant. Väldigt vackert. John och Felicia kom också dit och tillsammans tittade vi på Upp Till Kamp. Sverrir är ju för snygg. John formulerade ett fint brev till Peter Birro där vi undrade vad som egentligen hände i Amerika. Hoppas han svarar. Fort.
Fint att man kan göra såhär. Träffa människor man inte träffar så väldigt ofta, titta på en fin serie, äta godis och prata och skratta och kommentera roliga repliker. Jag tycker så mycket om sådant.
Fint att man kan göra såhär. Träffa människor man inte träffar så väldigt ofta, titta på en fin serie, äta godis och prata och skratta och kommentera roliga repliker. Jag tycker så mycket om sådant.
torsdag 14 oktober 2010
måndag 11 oktober 2010
Jag ska opereras i munnen. De ska skära i mitt tandkött, sätta dit en skruv och sy ihop. Jag ska få stygn i mitt tandkött. Fräscht.
För nu har jag nog bestämt mig. Fast nej det har jag ju inte. Det är bara det att jag ser verkligen förjävlig ut och måste göra någonting åt det. Det får bli till att banta och operera munnen.
Fräscht.
För nu har jag nog bestämt mig. Fast nej det har jag ju inte. Det är bara det att jag ser verkligen förjävlig ut och måste göra någonting åt det. Det får bli till att banta och operera munnen.
Fräscht.
söndag 10 oktober 2010
If you gotta run, run from hope
I know I'll never be lonely
I've got songs in my blood
I'm carrying all the love of an orchestra
gimme the love of an orchestra
So now in my deepest sorrow
there's no need for despair
I'm carrying all the love of an orchestra
gimme the love of an orchestra
If you gotta run, run from hope
lördag 2 oktober 2010
torsdag 30 september 2010
måndag 27 september 2010
lördag 25 september 2010
i wanna walk with you on a cloudy day
Älskar Norah Jones så in i helvetes mycket. Vill sitta i Idas sommarstuga, i bäddsoffan med ett mysigt täcke och lyssna på alla hennes låtar. Jag saknar Idas sommarstuga. Jag saknar när vi satt där och jag låg i bäddsoffan med ett mysigt täcke och vi lyssnade på P3 Vaken. Åh, Norah. Som jag önskar att jag var som du, sjöng som du, fick se dig live någongång någonstans.
love u....
love u....
fredag 24 september 2010
ett engelskt hjärta
Är lite rädd.
Rädd för att människor jag gillar ska ogilla mig för att jag inte skriver så fruktansvärt hjärtskärande som Shakespeare eller de själva. De får tycka vad de vill, de får faktiskt göra det. Jag får helt enkelt hoppas och be om att de inte dömer mig efter mitt skrivsätt, och att i bästa fall till och med tycker det är bra. Om ett år befinner jag mig ändå i England och ingen kan egentligen förstöra något då, för då är mitt liv nära perfektion, skulle jag tro.
annars då. vill ha johan och lite så.
Rädd för att människor jag gillar ska ogilla mig för att jag inte skriver så fruktansvärt hjärtskärande som Shakespeare eller de själva. De får tycka vad de vill, de får faktiskt göra det. Jag får helt enkelt hoppas och be om att de inte dömer mig efter mitt skrivsätt, och att i bästa fall till och med tycker det är bra. Om ett år befinner jag mig ändå i England och ingen kan egentligen förstöra något då, för då är mitt liv nära perfektion, skulle jag tro.
annars då. vill ha johan och lite så.
måndag 20 september 2010
Vi har iallafall kämpat. Ung Vänster i Örebro län har varit helt fantastiska, säkert ni andra län ute i Sverige också. Just nu finner jag inget hopp, är så jävla rädd och ledsen. Sverige håller på att utvecklas till ett konservativt, borgligt samhälle. Ser vi USA som ett mål? Att också bli ett av världens rikaste länder, som har den högsta fattigdomen på jorden. Visst är det ironiskt? Det är så det blir, ifall de rika fortsätter med deras egoism. Jävla egosim, vad är det för förbannade jävla egenskap? Hatar.
Sen har det enda riktiga rättvisa partiet fått mindre röster än Sveriges nya naziparti. Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen. Vad fan händer? HUR I HELVETE TÄNKER FOLK??!?!?!?!??!
Sen har det enda riktiga rättvisa partiet fått mindre röster än Sveriges nya naziparti. Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen. Vad fan händer? HUR I HELVETE TÄNKER FOLK??!?!?!?!??!
torsdag 16 september 2010
The storms are raging on the rollin' sea,
Precis som ett konstverk som måste beskådas från långt håll för att man ska se hur vackert det är, när man närmar sig det beundransvärda försvinner logiken, all vackerhet och endast kladdet gör sig synligt för ögat.
Så känns det nu. Jag beundrade er något så fruktansvärt mycket, jag ville inget hellre än att få komma nära, beskåda eran vackerhet från ett avstånd endast de mest privilegade får befinna sig.
Men när jag äntligen kom så nära, sådär nära jag alltid på något sätt hade drömt lite om, då såg jag bara kladd. All beundran försvann och kvar fanns ologiken och ingen svartsjuka alls på de som fått beskåda er från detta unika avstånd.
Förlåt.
Så känns det nu. Jag beundrade er något så fruktansvärt mycket, jag ville inget hellre än att få komma nära, beskåda eran vackerhet från ett avstånd endast de mest privilegade får befinna sig.
Men när jag äntligen kom så nära, sådär nära jag alltid på något sätt hade drömt lite om, då såg jag bara kladd. All beundran försvann och kvar fanns ologiken och ingen svartsjuka alls på de som fått beskåda er från detta unika avstånd.
Förlåt.
onsdag 15 september 2010
your feelings are more important of course
Jag ska inte klandra någon förutom mig själv, men det skulle vara så mycket enklare ifall någon visste hur jag hade det. Visste exakt. Det skulle vara skönt ifall någon la ner all sin kraft på mig, någon som såg att jag behövde det, någon som inte ville något annat hellre än att ge mitt liv lite värde.
Men vem fan ska förstå ifall jag aldrig förklarar? Vem orkar lägga ner tid ifall jag inte försöker visa vad som är fel? Men det är ju inte det att jag inte vill, det handlar om mod. En egenskap jag totalt saknar.
Och därför förstår jag att ni tröttnar.
Men vem fan ska förstå ifall jag aldrig förklarar? Vem orkar lägga ner tid ifall jag inte försöker visa vad som är fel? Men det är ju inte det att jag inte vill, det handlar om mod. En egenskap jag totalt saknar.
Och därför förstår jag att ni tröttnar.
söndag 12 september 2010
lördag 11 september 2010
Jag har haft den längsta, bästa dagen på länge. Jag är så glad över att mitt liv ändå ur vissa vinklar skiner riktigt starkt. Som idag.
Workshop från 10-15.30 med Voces8. Helt otroligt, precis som i fredags. Jag beundrar verkligen dessa åtta fantastiska människor. Känner mig inspirerad av dem!
Konserten på kvällen var så rolig. De är så spontana och - somsagt - inspirerande. Jag vill inte att det ska ta slut, att de lämnar Sverige och åker tillbaks till finaste England. Det var nog därför jag vågade berätta för varenda en av dem att det har varit "a pleasure to work with you. it was amazing, i really loved it these days. you're awesome. really" och att jag älskade deras version av Feeling Good.
Och de svarade som om de vore vilka som helst, som om jag vore viktig. De tackade från deras hjärtan och sa att det var deras nöje, att jag aldrig ska sluta sjunga. Hur kan man vara så ödmjuk? Hoppet om mänskligheten jag förlorat allt för många gånger återfinner sig. Det är allt tack vare Voces8 - världens underbaraste människor.
Sen gick jag på bio med Lisa C och Lisa E och jag trivs med dem. Sådana trevliga förteelser sker allt för sällan - men de sker, och det är det som är huvudsaken.
Nu avslutas min långa, fina dag tillsammans med Moldy Peaches. Har saknat dem, Kimya och Adam. Godnatt!
Workshop från 10-15.30 med Voces8. Helt otroligt, precis som i fredags. Jag beundrar verkligen dessa åtta fantastiska människor. Känner mig inspirerad av dem!
Konserten på kvällen var så rolig. De är så spontana och - somsagt - inspirerande. Jag vill inte att det ska ta slut, att de lämnar Sverige och åker tillbaks till finaste England. Det var nog därför jag vågade berätta för varenda en av dem att det har varit "a pleasure to work with you. it was amazing, i really loved it these days. you're awesome. really" och att jag älskade deras version av Feeling Good.
Och de svarade som om de vore vilka som helst, som om jag vore viktig. De tackade från deras hjärtan och sa att det var deras nöje, att jag aldrig ska sluta sjunga. Hur kan man vara så ödmjuk? Hoppet om mänskligheten jag förlorat allt för många gånger återfinner sig. Det är allt tack vare Voces8 - världens underbaraste människor.
Sen gick jag på bio med Lisa C och Lisa E och jag trivs med dem. Sådana trevliga förteelser sker allt för sällan - men de sker, och det är det som är huvudsaken.
Nu avslutas min långa, fina dag tillsammans med Moldy Peaches. Har saknat dem, Kimya och Adam. Godnatt!
fredag 10 september 2010
Igår såg jag att musiktreorna (inkl. jag) skulle vara i skolan 9.00 istället för 10.40. Orkade inte ta reda på varför utan gick bittert ifrån dörren med lappen med informationen. På kvällen berättade Sofie att det var en engelsk a cappella-grupp som skulle besöka oss, då blev jag genast lite mer intresserad. Så jag var på plats, 8.50 i Klubben.
Jag satt bredvid Elvira, bakom vårat samtal kunde jag höra lite brittisk accent. Blev varm i hela kroppen. De presenterade sig, de sjöng, de skämtade, pratade, skrattade och var precis sådär mänskliga som alla är, till och med britter.
Workshop. Vi fick äran att bli ledda av Voces8, det var fantastiskt. I tre timmar fick jag höra brittiska röster, jag fick sjunga och göra konstiga men väldigt effektfulla ljud, jag fick skratta. Det var en otrolig dag, och jag bestämde mig för att sjunga tillsammans med dem imorgon på konserthuset. Det kommer bli storslaget.
Jag satt bredvid Elvira, bakom vårat samtal kunde jag höra lite brittisk accent. Blev varm i hela kroppen. De presenterade sig, de sjöng, de skämtade, pratade, skrattade och var precis sådär mänskliga som alla är, till och med britter.
Workshop. Vi fick äran att bli ledda av Voces8, det var fantastiskt. I tre timmar fick jag höra brittiska röster, jag fick sjunga och göra konstiga men väldigt effektfulla ljud, jag fick skratta. Det var en otrolig dag, och jag bestämde mig för att sjunga tillsammans med dem imorgon på konserthuset. Det kommer bli storslaget.
tisdag 7 september 2010
the world will make you cry
Det där med facebook-uppdateringar är knepigt. Ibland citerar jag en sång, för att den är fantastiskt bra eller för att orden tillfälligt speglar av mitt liv. Oftast det senare alternativet.
Och det är då jag hatar när mina vänner gillar något hopplöst desperat och förtvivlat som "the world kicked back, a lot fucking harder". Men de klart att de gillar, låten är ju bra.
Och det är då jag hatar när mina vänner gillar något hopplöst desperat och förtvivlat som "the world kicked back, a lot fucking harder". Men de klart att de gillar, låten är ju bra.
måndag 30 augusti 2010
Istället för att glömma den här dagen så dokumenterar jag den här föralltid. Så jävla osmart. Allt som kunde gått fel idag har gått fel, förutom Frida. Hon är bäst. Allt annat är sämst. Jag säger så jävla inkompetenta saker inför nya människor och lärare, jag har blivit ett asshole. Är grymt otrevlig och vill bara dra åt helvete, jag hatar den jag är. Allt som kommer ut ur min mun kommer ut fel. Helt fel. Fy fan för den här dagen. FY FAN!!!!!!!!!!!!
Vill tillbaks till Stockholm. Där kände jag mig konstigt nog inte lika mycket som en idiot.
Vill tillbaks till Stockholm. Där kände jag mig konstigt nog inte lika mycket som en idiot.
söndag 29 augusti 2010
Alltså fan. Min framtidsplan ser ut som så att jag nästa höst flyttar till Linköping, blir inneboende hos min syster+pojkvän+hund, läser en trevlig kurs och lever livet.
Men, blev så jävla sugen på att flytta till Stockholm efter min helg där. Det finns så mycket fint under den jävligt skitiga ytan jag besökt förut. Så trots mina tankar på att inte bo i Stockholm fortfarande existerar, så ser jag mer utav vad huvudstaden egentligen är. Och det är fint.
Men jag får se, vad som helst kan hända. Jag kan hitta min man i Dublin i december, flytta dit och gifta mig efter studenten.
Jag har no fucking idea om vad som hända skall...
Men, blev så jävla sugen på att flytta till Stockholm efter min helg där. Det finns så mycket fint under den jävligt skitiga ytan jag besökt förut. Så trots mina tankar på att inte bo i Stockholm fortfarande existerar, så ser jag mer utav vad huvudstaden egentligen är. Och det är fint.
Men jag får se, vad som helst kan hända. Jag kan hitta min man i Dublin i december, flytta dit och gifta mig efter studenten.
Jag har no fucking idea om vad som hända skall...
torsdag 26 augusti 2010
onsdag 25 augusti 2010
scars and regrets
By a coincidence I started to listen to Girls In Hawaii this summer, I really liked them. Haven't any clue of Denis Wielemans's death until today. Awful. It made me feel very sad, although I haven't listen to them that much. It was just... he died so young. And he wasn't that mainstream like Jimi, Kurt, Janis and Jim, he died at age 28. At least sixty years too little. It's awful. Unfair and awful.
I bet he was the most charming man in Belgium.
I bet he was the most charming man in Belgium.
tisdag 24 augusti 2010
måndag 23 augusti 2010
behövde sällskap, ida och rebecca kom förbi och vi tittade på fångarna på fortet och spelade kort, upptäckte att vi var autistiska och jag lagade mig en hamburgare.
jag är så glad att jag har vänner som kan vara spontana och dyka upp sådär, när man behöver dem.
nu ska jag nog titta på några avsnitt scrubs, smaksätta lite kolsyrat vatten och sedan försöka sova. imorgon börjar jag skolan. karolinska skolan, es3c. fint.
(fint filmsoundtrack: Sondre Lerche – Dan In Real Life (Original Motion Picture Soundtrack))
jag är så glad att jag har vänner som kan vara spontana och dyka upp sådär, när man behöver dem.
nu ska jag nog titta på några avsnitt scrubs, smaksätta lite kolsyrat vatten och sedan försöka sova. imorgon börjar jag skolan. karolinska skolan, es3c. fint.
(fint filmsoundtrack: Sondre Lerche – Dan In Real Life (Original Motion Picture Soundtrack))
söndag 22 augusti 2010
baby come dance with me
Det absolut bästa jag vet är att ha haft världens bästa sommardag, fylld med fina människor, sol, nya bekantskaper, kanske lite dricka, skratt, kramar, promenader och samtal. Efter det sätter jag mig framför datorn, läser fina bloggar, pratar med fina Judith, stalkar människor på facebook, redigerar bilder och lyssnar på Adam Green och Dirty Pretty Things. Sen somnar jag allt för sent, när det blivit ljust för längesedan, när jag hör fågelsång och tidningsbudet. Vaknar efter få timmars sömn, halv elva, för att släpa mig till TVn och se Heartbeat klockan tio och femtiofem. Äter frukost samtidigt, hör familjens samtal ute i trädgården.
Det är det bästa jag vet. Och nu är sommaren slut. Idag andades jag höst, och när jag gick ut barfota när jag vinkade adjö till Anna så frös jag om fötterna.
Jag älskar hösten, men ack så mycket mer jag älskar sommaren.
Det är det bästa jag vet. Och nu är sommaren slut. Idag andades jag höst, och när jag gick ut barfota när jag vinkade adjö till Anna så frös jag om fötterna.
Jag älskar hösten, men ack så mycket mer jag älskar sommaren.
torsdag 19 augusti 2010
Vilken är den värsta psykiska smärtan du upplevt? Så fort jag tänker på liknande frågor får jag alltid upp samma ögonblick i mitt huvud. Jag antar att det var den värsta psykiska smärtan jag upplevt, just för att jag alltid tänker på det ögonblicket när jag tänker på psykisk smärta, och för att jag ofta gråter när jag tänker på det, och för att det fortfarande påverkar mig - det kommer alltid göra.
Frida Ivarsson var min bästa vän. En söndagmorgon mötte jag smärta, psykisk och otroligt stark smärta. Ett besked jag vägrade acceptera, en vägg jag bankade sönder, tårar jag aldrig slutade producera. Ensam i mitt stora hus. 12 år gammal. Smärta. Den värsta psykiska smärtan någonsin.
Frida Ivarsson var min bästa vän. En söndagmorgon mötte jag smärta, psykisk och otroligt stark smärta. Ett besked jag vägrade acceptera, en vägg jag bankade sönder, tårar jag aldrig slutade producera. Ensam i mitt stora hus. 12 år gammal. Smärta. Den värsta psykiska smärtan någonsin.
Vilken är den värsta fysiska smärtan du upplevt? Om jag hade varit Edward Norton i Fight Club hade jag svarat när Tyler Durden bränt hans hand. Fast alla scener i den filmen är nog värre än min värsta fysiska smärtsamma upplevelse, vilket är tur. Idag när jag kände min värsta fysiska smärta någonsin, kom jag på att det måste vara den. Det var det värsta jag kunde minnas iallafall. Mensvärk. Jag vet att det inte alls är lika respektabelt eller koolt som att ha skjutit sig själv i munnen, eller få skinnet på handen bortfrätt. Fast jag är glad över att jag inte upplevt något sådant, om jag ska vara ärlig.
Och mensvärk är väldigt individuellt, så ingen kan egentligen döma mig för mitt svar.
Och mensvärk är väldigt individuellt, så ingen kan egentligen döma mig för mitt svar.
måndag 9 augusti 2010
Jag har fem favoritprogram. Ett av dem är Vem Vet Mest. Jag älskar att lära mig saker, med risk för att låta väldigt tråkig, men kunskap vill jag vara rik på. Och nu när jag tittar på programmet på SVT Play inledde Rikard Olsson med något jag alltid velat höra: "Skönheten den kommer ju inifrån sägs det och om man nu gifter sig med någon bara för att den är snygg så är det ungefär samma sak som att köpa en jumbojet bara för att dom har goda jordnötter. Så om du vill bli snyggare, ta och titta en halvtimme om dan, fem dar i veckan på det här programmet som heter Vem Vet Mest. Det blir garanterat resultat."
Avslutade med: "Ja mina damer och herrar, nu ska vi göra såhär att vi gör paket här, och du får göra vad du vill under hela kvällen, men tryck på samma knapp på fjärrkontrollen imorgon klockan 19.00 för då är vi tillbaks igen med Vem Vet Mest, och då kan du bli ännu snyggare om du fortsätter att titta på det här programmet. För skönheten kommer inifrån! Hejdå!"
Jag log åt det. Och jag svarade rätt på många, svåra frågor.
Avslutade med: "Ja mina damer och herrar, nu ska vi göra såhär att vi gör paket här, och du får göra vad du vill under hela kvällen, men tryck på samma knapp på fjärrkontrollen imorgon klockan 19.00 för då är vi tillbaks igen med Vem Vet Mest, och då kan du bli ännu snyggare om du fortsätter att titta på det här programmet. För skönheten kommer inifrån! Hejdå!"
Jag log åt det. Och jag svarade rätt på många, svåra frågor.
Min plan när jag gick in på SVT Play var inte att titta på Dokument inifrån. Jag är väl rätt dålig på att se dokumentärer, det är inget jag brukar ringa in i tvtidningen. Jag tror att det är för att de är för starka, att de alltid påverkar mig. Vilket är en bra sak, men ofta brukar jag vara för lat, jag orkar inte gråta och börja fundera över dessa djupt berörande frågor.
Hursomhelst, så var rubriken "Dokument inifrån: Sämre än djur. Om flator, bögar och hederskultur i Sverige" för tilldragande att hoppa över, så jag tryckte på play istället. Och mycket riktigt började jag gråta. Funderade under hela programet om hur mänskligheten är så ofattbar komplicerad.
"Jag kan inte gå ut bland folk och ha en dotter som är homosexuell". Han sa så, om sin dotter, helt öppet och offentligt i svensk tv. Yttrandefrihet är en bra sak, det jag reagerade på var hur han kunde säga så utan att känna att han sa något som var fel, utan att få skuldkänslor.
Han säger att hon är "sämre än djur" för att "djur gör inte som hon gör" (protest! http://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet_hos_djur, http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/naturhistoriska_riksmuseet/pressrelease/view/inbjudan-till-pressvisning-homosexuella-djur-ut-ur-garderoben-i-ny-utstaellning-paa-naturhistoriska-riksmuseet-249663), hans dotter är ingen människa och inget djur, "hon är sämre".
Det är sådant här jag inte kan förstå. Jag kan verkligen inte förstå. Jag är fullt medveten om att detta pågår, att människor tänker, resonerar och värderar så, låt mig säga omänskligt, men jag kommer aldrig att förstå. Och jag vet inte om jag tycker det är bättre eller sämre att de försvarar sina åsikter med heder, att trots att de älskar sina barn så spelar det ingen roll - för de, som föräldrar till homosexuella barn, blir mobbade. Av alla.
"Det är det här sjuka jävla systemet som dom har att man ska se bra ut inför människor", ska jag bli glad över att det kanske betyder att en mamma eller pappa accepterar sin dotter, men inte vill att andra ska veta eftersom de är rädda att bli utfrysta och hatade? Eller ska jag bli upprörd över att de bryr sig så förbannat mycket om vad de andra ska säga och göra, att de hotar, misshandlar, utfryser och i vissa fall till och med dödar sitt eget barn? I risk att själv bli utfryst. Det vågar jag kalla egoism på sin allra enormaste höjd.
Det man gör som förälder då, är ju att man istället för att riskera att bli mobbad, mobbar sitt eget barn. Man slår tillbaks. Man vänder ingen annan kind till, man straffar sitt eget barn för att det har försatt honom eller henne i denna situation. Istället för att visa respekt, kärlek och förståelse så gör man det så lätt för sig att man gör sig av med problemet. Säger upp kontakt, dödar. För att citera Ola Salo "'cause that means you let the bullies set the rules", som förälder väljer man att försvara mobbarna, istället för sitt barn.
Han, bögen, sa att han litade för mycket på sin mammas moderinstinkt. Han trodde att hon kanske kunde acceptera, bry sig om honom. Istället berättade hon för honom vilken skam han var, hur han hade förstört familjens heder. Han visste att ifall han inte fick identitetsskydd och boende i Skottland, kunde han dö inom några månader. Han fick fly från sin egen familj, för att han var homosexuell.
Jag kommer aldrig förstå. Aldrig.
Här kan programmet ses: http://svtplay.se/v/2094517/dokument_inifran/samre_an_djur
Hursomhelst, så var rubriken "Dokument inifrån: Sämre än djur. Om flator, bögar och hederskultur i Sverige" för tilldragande att hoppa över, så jag tryckte på play istället. Och mycket riktigt började jag gråta. Funderade under hela programet om hur mänskligheten är så ofattbar komplicerad.
"Jag kan inte gå ut bland folk och ha en dotter som är homosexuell". Han sa så, om sin dotter, helt öppet och offentligt i svensk tv. Yttrandefrihet är en bra sak, det jag reagerade på var hur han kunde säga så utan att känna att han sa något som var fel, utan att få skuldkänslor.
Han säger att hon är "sämre än djur" för att "djur gör inte som hon gör" (protest! http://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet_hos_djur, http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/naturhistoriska_riksmuseet/pressrelease/view/inbjudan-till-pressvisning-homosexuella-djur-ut-ur-garderoben-i-ny-utstaellning-paa-naturhistoriska-riksmuseet-249663), hans dotter är ingen människa och inget djur, "hon är sämre".
Det är sådant här jag inte kan förstå. Jag kan verkligen inte förstå. Jag är fullt medveten om att detta pågår, att människor tänker, resonerar och värderar så, låt mig säga omänskligt, men jag kommer aldrig att förstå. Och jag vet inte om jag tycker det är bättre eller sämre att de försvarar sina åsikter med heder, att trots att de älskar sina barn så spelar det ingen roll - för de, som föräldrar till homosexuella barn, blir mobbade. Av alla.
"Det är det här sjuka jävla systemet som dom har att man ska se bra ut inför människor", ska jag bli glad över att det kanske betyder att en mamma eller pappa accepterar sin dotter, men inte vill att andra ska veta eftersom de är rädda att bli utfrysta och hatade? Eller ska jag bli upprörd över att de bryr sig så förbannat mycket om vad de andra ska säga och göra, att de hotar, misshandlar, utfryser och i vissa fall till och med dödar sitt eget barn? I risk att själv bli utfryst. Det vågar jag kalla egoism på sin allra enormaste höjd.
Det man gör som förälder då, är ju att man istället för att riskera att bli mobbad, mobbar sitt eget barn. Man slår tillbaks. Man vänder ingen annan kind till, man straffar sitt eget barn för att det har försatt honom eller henne i denna situation. Istället för att visa respekt, kärlek och förståelse så gör man det så lätt för sig att man gör sig av med problemet. Säger upp kontakt, dödar. För att citera Ola Salo "'cause that means you let the bullies set the rules", som förälder väljer man att försvara mobbarna, istället för sitt barn.
Han, bögen, sa att han litade för mycket på sin mammas moderinstinkt. Han trodde att hon kanske kunde acceptera, bry sig om honom. Istället berättade hon för honom vilken skam han var, hur han hade förstört familjens heder. Han visste att ifall han inte fick identitetsskydd och boende i Skottland, kunde han dö inom några månader. Han fick fly från sin egen familj, för att han var homosexuell.
Jag kommer aldrig förstå. Aldrig.
Här kan programmet ses: http://svtplay.se/v/2094517/dokument_inifran/samre_an_djur
söndag 8 augusti 2010
Jag har gjort en jättefin spellista (här). Första låten (Carla Bruni – Quelqu'un M'a Dit) är min favorit.
lördag 7 augusti 2010
lite åsikter och tankar
Jag önskar att jag kunde sjunga riktigt fint, att jag hade en unik och bedårande röst. Ungefär som Norah Jones, Joan Baez, Regina Spektor eller Sia. Om jag hade haft det hade jag spelat in fruktansvärt vackra versioner av The Smiths – Please, Please, Please Let Me Get What I Want och The Libertines – Can't Stand Me Now.
Jag tycker det är lite tråkigt att alla ska vara så himla indie och dra på Emmabodafestivalen. Jag vet inte om jag är avundsjuk på dem, eller om jag tycker det är tråkigt på riktigt, men man blir inte oberoende bara av att åka på en festival.
Jag älskar äkta vänner. Vänner som alltid (observera: alltid) finns där för mig. Som Anna till exempel, henne ska jag träffa nu. Jag älskar Anna.
Jag vill att relationer alltid ska vara ömsesidiga. Det är smärtsamt annars.
Jag tycker det är lite tråkigt att alla ska vara så himla indie och dra på Emmabodafestivalen. Jag vet inte om jag är avundsjuk på dem, eller om jag tycker det är tråkigt på riktigt, men man blir inte oberoende bara av att åka på en festival.
Jag älskar äkta vänner. Vänner som alltid (observera: alltid) finns där för mig. Som Anna till exempel, henne ska jag träffa nu. Jag älskar Anna.
Jag vill att relationer alltid ska vara ömsesidiga. Det är smärtsamt annars.
söndag 1 augusti 2010
wööeeoaah
Vet ni hur jävla jobbigt det är att vilja något så mycket som man inte har råd med? Förmodligen vet ni det. Men fan, det spelar ingen roll!!!!! Jag orkar inte besluta saker, jag hatar att pengar och musik har ett sådant jävla starkt samband. Det enda jag begär av mitt liv är att se The Libertines. Får jag det? Nej. Varför? För jag har inga pengar. Det är därför det är så jävla jobbigt. Om det hade varit en naturlig anlening som det är med The Beatles hade jag accepterat och gått vidare. Jag önskar att de aldrig hade återförenats. Fan, det var så jävla mycket jobbigare än vad jag väntat mig. Jag som bara väntat mig kärlek, och så blev det såhär.
Så mycket känslor, så lite rättvisa. Vill gråta, vill dö.
Så mycket känslor, så lite rättvisa. Vill gråta, vill dö.
lördag 31 juli 2010
Vad hände? Det är en fråga jag ofta ställer mig själv, av olika anledningar. Nu undrar jag hur mitt musikintresse har hamnat i skuggan av allt annat? Musik är, och kommer nog för alltid att vara, min absolut största passion.
Men något har hänt.
Jag fokuserar så mycket på allt annat nu, ni förstår, det är så mycket man ska leva upp till. Samtidigt som jag ska vara så otroligt insatt på alla dessa band som jag tycker om, så måste jag hålla mitt självförtroende i balans, vara en god vän, och ibland ta några andetag.
Fast jag vet inte riktigt, nu när jag förstått att min självkänsla är åt helvete så har jag bara mått sämre. Det var som att förnekelsen var bättre, för nu tror jag inte på något jag gör längre.
Vad hände?
Men något har hänt.
Jag fokuserar så mycket på allt annat nu, ni förstår, det är så mycket man ska leva upp till. Samtidigt som jag ska vara så otroligt insatt på alla dessa band som jag tycker om, så måste jag hålla mitt självförtroende i balans, vara en god vän, och ibland ta några andetag.
Fast jag vet inte riktigt, nu när jag förstått att min självkänsla är åt helvete så har jag bara mått sämre. Det var som att förnekelsen var bättre, för nu tror jag inte på något jag gör längre.
Vad hände?
torsdag 29 juli 2010
Jag hade skrivit upp en sådan sjukt bra låtlista för jättelängesedan, typ i början på 2008 (ahvet, jättelängesedan).
När spotify kom gjorde jag självklart en spellista utav den, inte för att alla OTROLIGT BRA låtar fanns med (eh typ George Harrison, Bob Dylan OCH SÅ VIDARE) men ändå, många låtar fanns och listan blev gjord. Och den blev gjord i min Krunegård-period så därav namnet. Som passar som handen i hansken. Alltså ja jag är nöjd!
Kan allvarligt vara det bästa jag någonsin åstakommit.
GUD VAD BRA <---LISTAN!!!!!
När spotify kom gjorde jag självklart en spellista utav den, inte för att alla OTROLIGT BRA låtar fanns med (eh typ George Harrison, Bob Dylan OCH SÅ VIDARE) men ändå, många låtar fanns och listan blev gjord. Och den blev gjord i min Krunegård-period så därav namnet. Som passar som handen i hansken. Alltså ja jag är nöjd!
Kan allvarligt vara det bästa jag någonsin åstakommit.
GUD VAD BRA <---LISTAN!!!!!
söndag 25 juli 2010
död
Allt är så fruktansvärt jävla värdelöst. En av de finaste jag någonsin känt tycker uppenbarligen inte jag är lika viktig som jag tycker hon är=pain. Heartbeat har slutat sändas och det sista avsnittet missade jag att spela in. Ingenting är okej just nu, förbannade jävla skit. Hatar världen. Hatar att ett barn dog idag när jag likagärna kunde gjort det. Inte för att jag vill dö, utanför att dödsolycker är så jävla orättvist.
tisdag 20 juli 2010
ARVIKAFESTIVALEN VAR KONSTIGT, ÄCKLIGT, UNDERBART, BÄST, HEMSKT, MAGISKT OCH VACKERT!
är förvirrad av alla människor, av alla människors åsikter och tankar om mig. jag tänker väldigt mycket på sådant, på vad folk tycker om mig. vad dom inte tycker om mig. jag blir nervös, förvirrad, ledsen, glad, överraskad, irriterad och sårad. alltid. men det är väl dags att slänga allt det där bakom sig, whatever lixxzååm. behöver inte bry mig, "all i can do is be me (WHOEVER THAT IS??!!?!??)"
köade iallafall till babyshambles med malin och felicia hela dagen, hann bli road av alice in the videoland, otroligt tagen av shout out louds, dödad av volbeat (gråtande,överlyft,sjukhustält) och kände mig mer levande än någonsin under älskade babyshambles. kunde inte starta det bättre än med delivery, kunde inte förstå någonting under albion, skrek till unbilotitled.
you said that you loved me
why don't you fuck off?
är förvirrad av alla människor, av alla människors åsikter och tankar om mig. jag tänker väldigt mycket på sådant, på vad folk tycker om mig. vad dom inte tycker om mig. jag blir nervös, förvirrad, ledsen, glad, överraskad, irriterad och sårad. alltid. men det är väl dags att slänga allt det där bakom sig, whatever lixxzååm. behöver inte bry mig, "all i can do is be me (WHOEVER THAT IS??!!?!??)"
köade iallafall till babyshambles med malin och felicia hela dagen, hann bli road av alice in the videoland, otroligt tagen av shout out louds, dödad av volbeat (gråtande,överlyft,sjukhustält) och kände mig mer levande än någonsin under älskade babyshambles. kunde inte starta det bättre än med delivery, kunde inte förstå någonting under albion, skrek till unbilotitled.
you said that you loved me
why don't you fuck off?
lördag 3 juli 2010
Är snart frisk. Hoppas jag. Sov nästan en hel natt för första gången på länge.
Idag älskar jag:
- att min pappi är på apoteket och handlar noskapin åt mig
- att vi åker till Boden imorgon
- att jag återfått min aptit
- att jag får träffa Frida, Maja, Sara och Sara för det har gått allt för länge
- att solen lyser
- att min depression låtit mig vara
och självklart så älskar jag
Norrbotten.
Idag älskar jag:
- att min pappi är på apoteket och handlar noskapin åt mig
- att vi åker till Boden imorgon
- att jag återfått min aptit
- att jag får träffa Frida, Maja, Sara och Sara för det har gått allt för länge
- att solen lyser
- att min depression låtit mig vara
och självklart så älskar jag
Norrbotten.
lördag 26 juni 2010
Arbetarklass täcker istortsätt hela Sveriges befolkning. Alla säger att de lever i arbetasklassfamiljer, alla handlar på Ullared, alla tänker på sin ekonomi trots att vi aldrig behöver oroa oss för att förlora den.
De enda som räknas som underklass är uteliggare och pundare, överklassen är kungahuset, alliansen och blondinbella, och resten är arbetarklass. Ifall nu begreppet arbetarklass täcker nästan alla Sveriges familjer, borde det ju helt logiskt och självklart finnas olika klasser inom arbetarklassen?
För jag är fattigare än de flesta jag känner, inom arbetarklassen. Och om jag skulle kunna betala 5000 kronor för något, måste jag vara rikare. Inte nödvändigtvis överklass, utan snarare den övre klassen i arbetarklassen.
Så jag är ledsen ifall jag orsakade irritation när jag använde mig själv i begreppet arbetarklass. Det jag menade var förstås att jag lever i den undre klassen i arbetarklassen, att jag inte alltid kan snylta på mina föräldrar och göra allt jag vill och känner för. Även ifall det betyder väldigt mycket för mig.
För att betala 5000 kronor som inte betyder så fruktansvärt mycket för mig hade bara varit vansinnigt, men för människor inom den övre klassen i arbetarklassen är det kanske helt normalt; jag vet inte för jag lever inte där.
Jag tänker iallafall fortsätta att kämpa för min rättvisa. Fortsätta engagera mig. För det är viktigt för mig, min framtid hänger på ifall jag engagerar mig eller inte. Samhället måste förändras, annars är jag kanske inte ens undre klass i arbetarklass längre, utan trillar ner i pundar-klassen, underklassen.
fredag 25 juni 2010
Alltså, ta mitt mående med en nypa salt. Jag är väl en relativt lycklig människa, det är bara det att det saknas så mycket i mitt liv. Ett hus på västkusten, ett tryggt gäng vänner att höra hemma hos, en skådespelar-karriär, en brittisk pojkvän, en riktig trattgrammofon, rätt mycket självförtroende/självkänsla, en Twiggy-kropp och Neil Young Archives Vol 1 & 2.
Och nu har jag feber också. På måndag åker jag till Marina och då tänker jag vara frisk, hon är min enda fasta punkt här i livet. Som en trygg hamn, min Marina.
Och nu har jag feber också. På måndag åker jag till Marina och då tänker jag vara frisk, hon är min enda fasta punkt här i livet. Som en trygg hamn, min Marina.
torsdag 24 juni 2010
I ain’t too good at conversation, girl, so you might not know exactly how I feel
I wish I’d have been a doctor
Maybe I’d have saved some life that had been lost
Maybe I’d have done some good in the world
’Stead of burning every bridge I crossed
Maybe I’d have saved some life that had been lost
Maybe I’d have done some good in the world
’Stead of burning every bridge I crossed
måndag 21 juni 2010
Fattar ni inte? Jag är deprimerad, näst intill förlorad. Mina mungipor dras som magneter ner mot marken, mitt hjärta är tungt som bly och mina lungor är fyllda med vatten. Ingenting jag gör har någon mening, alla mina tankar trycker ner mig i avgrunden. Jag vet inte någonting längre. Jag har tappat all min självrespekt, famlar i mörker, ser alldeles för lite. Det finns ett hopp, annars hade jag varit död nu, men det går liksom åt helt fel jävla håll. Jag kommer inte dö, det fattar jag ju, men på något sätt är jag på väg in i någonslags apatisk dvala/psykisk störning. Ni vet, jag blir en sådan människa som får leva i ett inlåst rum på ett psykhem.
söndag 20 juni 2010
Men varför går det inte för?
Först mår jag sådär som jag gjorde delar av 2007. Sådär jävligt. Sen tänker jag på hur jävla bra mitt liv egentligen kan se ut, för jag har så goda förutsättningar för det. Sen kommer jag på igen att det inte alls kan se ut så. Och så mår jag som 2007 igen.
Så fort det kommer en fin tanke så tar jag fram en nål och sticker hål på den. Hur fan ska jag kunna sluta om jag inte kan lita på någon?
Vill typ sitta i min soffa med min filt för resten av sommaren och då är det inte okej med mig. Jävla jag.
Först mår jag sådär som jag gjorde delar av 2007. Sådär jävligt. Sen tänker jag på hur jävla bra mitt liv egentligen kan se ut, för jag har så goda förutsättningar för det. Sen kommer jag på igen att det inte alls kan se ut så. Och så mår jag som 2007 igen.
Så fort det kommer en fin tanke så tar jag fram en nål och sticker hål på den. Hur fan ska jag kunna sluta om jag inte kan lita på någon?
Vill typ sitta i min soffa med min filt för resten av sommaren och då är det inte okej med mig. Jävla jag.
tisdag 1 juni 2010
Vad är livskvalitet för dig?
Vilka är dina tillgångar som människa?
Vad vill du ha ut av ditt eget liv?
Hur ser en vanlig vecka ut på din tallrik?
Hur känns det i kroppen när du tänker på motion?
Vilken typ av motion passar dig bäst?
Du som inte motionerar alls - fundera på varför?
Om du rörde dig mer - vilka konsekvenser skulle det få?
Vad gör dig stressad? Varför?
Trivs du med din kropp?
Hur ser ditt skönhetsideal ut?
Vilka är dina tillgångar som människa?
Vad vill du ha ut av ditt eget liv?
Hur ser en vanlig vecka ut på din tallrik?
Hur känns det i kroppen när du tänker på motion?
Vilken typ av motion passar dig bäst?
Du som inte motionerar alls - fundera på varför?
Om du rörde dig mer - vilka konsekvenser skulle det få?
Vad gör dig stressad? Varför?
Trivs du med din kropp?
Hur ser ditt skönhetsideal ut?
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
tisdag 25 maj 2010
söndag 23 maj 2010
fredag 21 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
Jag blir ledsen av att vara avundsjuk på människor hela tiden. Jag vill så jävla gärna vara Karen Elson, det gör ondast i hjärtat att veta att jag inte är hon. Sen är det bara väldigt frustrerande att hela tiden bevittna andras succéer och själv veta att jag aldrig kommer ens komma i närheten av något liknande. Jag vill bevittna mina älskades succéer och jag vill kunna göra det utan att hata mig själv. För det är inte det att jag inte vill att ni ska lyckas, utan det handlar om att jag aldrig gör det..
Good times for a change
See, the luck I've had
Could make a good man
Turn bad
So please please please
Let me, let me, let me
Let me get what I want
This time
Haven't had a dream in a long time
See, the life I've had
Could make a good man bad
So for once in my life
Let me get what I want
Lord knows, it would be the first time
Lord knows, it would be the first time
Good times for a change
See, the luck I've had
Could make a good man
Turn bad
So please please please
Let me, let me, let me
Let me get what I want
This time
Haven't had a dream in a long time
See, the life I've had
Could make a good man bad
So for once in my life
Let me get what I want
Lord knows, it would be the first time
Lord knows, it would be the first time
måndag 17 maj 2010
söndag 16 maj 2010
tackar frida för informationen:
“känslokall: en person som inte (gärna) visar känslor, ibland även hänsynslös; ibland gäller begränsningen endast “positiva” känslor, och då kan adjektivet också medföra att personen är elak och hjärtlös”
“egoistisk: någon som främst beaktar sina egna behov och villkor; som främst ser till att han/hon själv mår bra, ibland även på bekostnad av andras välmående; någon som (tydligt) gynnar sig själv hellre än andra”
det är läskigt hur vissa egenskaper är så tydliga på människor.
“känslokall: en person som inte (gärna) visar känslor, ibland även hänsynslös; ibland gäller begränsningen endast “positiva” känslor, och då kan adjektivet också medföra att personen är elak och hjärtlös”
“egoistisk: någon som främst beaktar sina egna behov och villkor; som främst ser till att han/hon själv mår bra, ibland även på bekostnad av andras välmående; någon som (tydligt) gynnar sig själv hellre än andra”
det är läskigt hur vissa egenskaper är så tydliga på människor.
.jpg)
måndag 10 maj 2010
söndag 9 maj 2010
fredag 7 maj 2010
onsdag 5 maj 2010
måndag 19 april 2010
THIS LAND IS YOUR LAND
BOB DYLAN DU ÄGER MITT LIV NU OCH FÖRALLTID TILLHÖR DET DIG KOM IHÅG DET DU FÅR GÖRA VAD DU VILL MED DET FÖR DU ÄR MIN SANNING MITT ÖDE OCH MIN TILLIT DET ÄR DIG JAG ÄLSKAR OCH DIG JAG DÖR FÖR TACK FÖR ATT DU FINNS OCH HAR FUNNITS SÅ LÄNGE FÖR INGENTING NÅGON GÖR KAN NÅGONSIN MÄTA SIG MED DIG
söndag 18 april 2010
Jag litade på dessa människor som skulle ta hand om dig, de skulle bara fixa det lilla felet och inget annat. Nu har du nya knappar och ett nytt överföringsprogram. Det suger mer än något. Varför ska det vara så komplicerat för? Förut kunde jag koppla in dig, lägga över det jag ville och koppla ifrån dig. Så enkelt och bra, fungerade alltid. Nu förstår jag ingenting och jag orkar inte förstå ingenting. Det är frustrerande och idiotiskt. Vem ändrar på något sådant? Vem vill ha en komplicerad, invecklad och äcklig värld? Inte jag, och inte du. För du var bättre innan du förändrade dig. Förlåt för skällsorden du fått, nu inser jag hur mycket bättre du var innan jag lämnade dig åt de tekniska monstren. Sådant är vidrigt. Teknisk utveckling är vidrigt. En annan utveckling som är vidrig är Roxxxy. Vem går över en sådan gräns? Vidrigt.
Jag har huvudvärk och vill inte läsa litterär gestaltning just nu.
Jag har huvudvärk och vill inte läsa litterär gestaltning just nu.
lördag 17 april 2010
söndag 11 april 2010
onsdag 7 april 2010
fredag 19 mars 2010
fredag 12 februari 2010
Bill Bones knows what I mean
jag önskar väl att jag var din på valentine's day, craig. skulle vara tryggt och bra. jag har förstört mitt liv. jag kunde ha haft ett jättefint liv idag. det kunde jag faktiskt.
and bill bones.......
and bill bones.......
lördag 30 januari 2010
måndag 11 januari 2010
breck road lover
Peter Doherty
10 januari, KB
årets första konsert
det kunde inte bli bättre.
älskar dig pete!
10 januari, KB
årets första konsert
det kunde inte bli bättre.
älskar dig pete!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)