Precis som ett konstverk som måste beskådas från långt håll för att man ska se hur vackert det är, när man närmar sig det beundransvärda försvinner logiken, all vackerhet och endast kladdet gör sig synligt för ögat.
Så känns det nu. Jag beundrade er något så fruktansvärt mycket, jag ville inget hellre än att få komma nära, beskåda eran vackerhet från ett avstånd endast de mest privilegade får befinna sig.
Men när jag äntligen kom så nära, sådär nära jag alltid på något sätt hade drömt lite om, då såg jag bara kladd. All beundran försvann och kvar fanns ologiken och ingen svartsjuka alls på de som fått beskåda er från detta unika avstånd.
Förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar