Jag önskar att jag kunde sjunga riktigt fint, att jag hade en unik och bedårande röst. Ungefär som Norah Jones, Joan Baez, Regina Spektor eller Sia. Om jag hade haft det hade jag spelat in fruktansvärt vackra versioner av The Smiths – Please, Please, Please Let Me Get What I Want och The Libertines – Can't Stand Me Now.
Jag tycker det är lite tråkigt att alla ska vara så himla indie och dra på Emmabodafestivalen. Jag vet inte om jag är avundsjuk på dem, eller om jag tycker det är tråkigt på riktigt, men man blir inte oberoende bara av att åka på en festival.
Jag älskar äkta vänner. Vänner som alltid (observera: alltid) finns där för mig. Som Anna till exempel, henne ska jag träffa nu. Jag älskar Anna.
Jag vill att relationer alltid ska vara ömsesidiga. Det är smärtsamt annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar