Jag var säkert äldre än de flesta som blivit kyssta och jag minns att jag tyckte det var rätt äckligt. Vi dansade och jag tänkte inte så mycket, han var snygg och frågade ifall han fick kyssa mig och jag sa okej. Det blev som det blev helt enkelt, och jag hatar att ångra mig så jag tänker inte göra det. Han var ju snygg. Och irländsk. Dessutom var jag helt nykter så det finns ingen risk att jag bara inbillade mig hans charm, och även ifall jag rymde lite ifrån honom när vi gick hem så var det trevligt att bli uppvaktad. Den första kyssen behöver ju inte vara den bästa, det skulle bara vara sorgligt. Och det kunde säkerligen ha varit värre än vad det blev.
Det jag mest jämrar mig över är att jag några dagar innan faktiskt hade chansen att få bli kysst för första gången av en snubbe jag verkligen beundrar. Och det hade ju varit mer än att bara vara snygg. Men det gick inte som jag ville för jag är feg och bär på ett alldelses för dåligt självförtroende. Kul att det jämt ska komma och förstöra.
Men hallå. Jag fick iallafall chansen, det är det definitivt inte alla som fått. Jag får väl försöka tänka så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar